höjddans och permohopp

It's alive! Såg att vi hade toppat med tre unika besökare nu i veckan, det här är helt insane och borde nästan firas. Fast just nu har jag inget fira. Det har systemet. Det löser sig. Jag förstår att ni alla tycker det är oerhört jobbigt att det inte händer så mycket här nu för tiden då jag vet att ni älskar den här bloggen mest av allt. Faktum är att vi egentligen vann blogg-sm, men blev diskade på grund av valfusk. På den tiden hade vi nämligen missuppfattat allt och var istället ständigt på jakt efter fisk. Då vissa av oss blev seriösa och styrde upp våra liv (lögn) blev det automatiskt så att bloggen bodde lite på hyllan. Men det är ju klart att det blir så när man jobbar mycket, och är full och inte minns något när man inte jobbar, detta gäller större delen av skribenterna. Jag menar, det finns inte mycket att skriva om. Annat var det förr när alla bodde här i staden med det stora hålet. Då kunde man dagen efter smuggelspriten på något sätt fläta ihop kvällen då allas minnesluckor inte inföll exakt samtidigt. Nu känns det mer som att ingen minns någonting och att hålla koll på varandra är tabu. Som om det skulle vara något dåligt, det gör snarare titt som tätt kvällarna mer intressanta. För det är nära döden-upplevelserna som gör livet lite mer värt att leva, som gör skåp lite mer levande och som gör våra levrar lite mer döda. Skål!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0