Skåp

Sista dagen som vi skriver inlägg härifrån. Mitt rum som har varit baslägret för både bloggen och Skåp i allmänhet. Det har varit en oas av testosteron, ett vattenhål av svett, ett moln av smutskläder och en fristad av ingrodd lukt. Här har vi bott, druckit öl, haft sex, snackat skit, älskat hatat ratat tjatat och framförallt så har vi umgåtts här.
Om dessa smutsgrå väggar kunde tala så skulle de vara mållösa.

Så lite sorgligt är det att lämna mitt rum och min stad. Lämna Falun, där så mycket har hänt. Men ändå alldeles för lite.

Jag hoppas dock att Falun lever vidare, för så dåligt är det inte. Man kan ju alltid roa sig med folks löjliga bråk ("du knullade med mitt ex, jävla fitta), att man ivrigt hoppas på radikala förändringar som en mörkhårig lucia, att staden lever upp när Gina Tricot öppnar och alla plötsligt hittar sin egen stil (med exakt likadana kjolar), att man alltid ska slåss med andra (men när det väl händer framför ögonen på femtio personer i Gandhis kö så var det plötsligt lite viktigare att köpa korv än att ställa upp med sina snuslortiga fingrar), att man faktiskt tycker att det är kul på Slitage, att somliga verkligen tar sig själv på allvar i sina gäng (ni vet, killarna med passion för plankor, hårvaxflatorna med bollar och pinnar samt vårat älskade jaktlag), att medlemmar i nämda grupper tas på allvar (fy skäms flickor), att ju svartare man är desto bättre är man på gitarr, att det viktigaste för att få vänner på samhällsprogrammet är att man är ser exakt likadan ut som alla andra, att det är likadant på estet men tvärtom (eller...?), att det är häftigt att knarka, röka dito, att man är trendig på Café Pralin eller Sushin och alternativ på Kopparhatten, Bjursås, Svärdsjö och Enviken samt att om man har mjukisbyxor så är man fjortis/idrottare (eller vänta, är inte det samma sak?).

Jag kommer nog sakna Falun trots allt. Men misströsta inte, mannen som är bäst på fest och oumbärlig på partaj kommer tillbaka. Dock inte som samma person, för som en vis man sa någon gång att man kan inte bada i samma flod två gånger, för varken floden eller du vill dela vätskor fler än en gång. Så vist kanske det inte är, men det var en vis snubbe som sa det.

Så Falun, jag vet att ni älskar mig, men jag är inte död (än). Jag har bara hittat en annan håla att bränna celler i, så om ni styr upp det här (vilket jag vet att ni inte kommer göra, det är ni för kassa för), så ses vi nog snart. Annars ses vi när mina pengar är slut (så antagligen nästa vecka). Hoppas ni kommer ihåg mig, för jag minns nog inte er. Men kom ihåg mig.

Så kom ihåg mig då
när vinterslasket ligger grått
Kom ihåg mig då
när mår så bra som du nånsin mått
Kom ihåg mig då

När du har blod i din lilla lem
När du är för full för att hitta hem
Och när du däckar, kom ihåg mig då

När du har varit i hennes vrå
Och när du skitdyrt smuggel få
När du är dumpad, kom ihåg mig då

När regnet faller över stan
kom ihåg mig då
När någon snor ditt snygga span
kom ihåg mig då

När du ditt bästa blåsjobb fått
eller om du väntar på att få smått
Och ni som hänger på Gina Tricot
Kom ihåg mig då

För om ni minns att jag finns kvar
eller vill att något er oskuld tar
Och du som har några pilsner kvar
Säg till mig då

För jag kommer hem igen
kanske inte nykter, men
Det är ni kanske vana vid
men jag är trevlig när jag har tid

Så vill ni läsa om en riktig tok
Kommentera bloggen eller min ansiktsbok
Vi ses nog snart, misströsta ej
Jag sticker nu, så tack och hej

/Snabeldrake won dër Dopfeldick