Skåp

Jag och Albin sitter, som vanligt, i hans rum, och filosoferar över gånga tider. Vi tänker tillbaka på vad som har varit och vad som komma skall. Citatet (rubriken alltså) kommer för övrigt från en av Gustavs ökända fyllor.

Det senaste inlägget ni insatta kunde läsa byggde i grund och botten på att vi sökte en fest. Vi sökte. Och fann inte mycket. Vi började bli desperata, det drogs till sin spets då vi, i vår desperation, skickade ut mass-sms med beskedet att vi sökte ett hus, en lägenhet, ett garage eller möjligtvis ett mindre illaluktande soprum, där vi förhoppningsvis skulle kunna utföra våra spritmarinerade ritualer. Det hela löste sig dock då albins(se: han-som-ser-ut-som-killen-i-KallesKaviar-reklamens) lillasyster Ebba hörde av sig efter sin spelning med det överdrivet politiskt korrekta banded "flensbröst" och meddelade att en av hennes goda vänner hade sänkt sin status så pass mycket att hon gick med på att ta emot fyra (ja nu hade Arrusell joinat osså) pojkar till sin enkla boning.

Detta resulterade i en frenetisk aktivitet i högkvarteret i Althar-Cederbergs torp och saker och ting sattes i rullning. Kläder blev påsatta, väskor blev packade och i största allmänhet rådde en överdrivet god stämning i det fyra man starka soprantåget som muntert tågade ut i världen, mot lägenheten, mot flickorna, mot Nirvana.

Väl framme vid lägenheten som vacktades av den å så vackra (men till Albins förtret också dissande) Isabella,
fick vi, till allas stora förvåning,
faktist komma in, beträda denna våning,
ett vattenhål av lust en fristad för män,
och här kommer storyn om vad som följde, vad hände sen,
nödraketer hit och nödraketer dit, vi skrek och vi skåla,
vi höll livet vid liv, i denna odygdens håla.
Jag fann mig själv, i prekuär situation,
med en abnormalt vacker flicka, med en mystiskt intention.
Hon hävade då att hon var sugen på nått gott,
och jag hajjade så smått,
vad hon hade för idè,
jag vågade inte hoppas men om hon mena det jag trodde, ja då är jag me.

Okej, okej vi lämnade stället och börja knata,
Ingen av oss visste vart vi skulle, vilken stad vilken gata.
Men efter många om och men så hitta vi dit,
vi handla lite godis snacka massa skit,
jobba oss tillbaka till vår utgångspunkt
vad hon ville var inte säkert, de va tungt,
men bara hennes sällskap fick allt att kännas lungt.

Men bra saker händer fort,
plötsligt var det bara gjort,
tro inte för mycket,
faller inte för trycket,
hon liksom svepte förbi, tyst och lugnt som vinden,
det enda ni får veta var en mysig puss på kinden...




//Snubbelstöd af SchnabelKäse