Skåp

Lyssna nu mannen, lyssna noga på mig,

Det här är min bild av livet, som jag nu delger dig.

Det kommer låta elakt och cyniskt ibland,

Det är inget litet projekt jag har tagit i min hand.

Så vänta dig ingen från nån flashig fil.Kand,

Men på nått jäkla vänster ska jag ro det iland.

Tretusenfemhundratjuåtta gram,

Ur mammas inre, tittar man fram,

Ligger ensam och naken i en plastig kuvös,

Och när man ej får smaka tutte brakar helvetet lös.

Skriker och gråter, dagar i sträck,

Två nyblivna pärons, värsta skräck.

Månader går men det känns ju som år,

Mat i puréform är det enda man får.

Så kommer tjocka släkten och hälsar på,

Och nyper en i kinderna så att man blir blå.

Sen följer spatsering på klumpiga ben,

Och morsan pudrar stjärten så att den blir len.

Följer gör en tid som är skön så den förslår,

Åren fyra och fem är, två år som går,

Utan bekymmer eller ansvar att ta,

Man är ute och härjar var eviga dag.

För lite cash till godis, eller tvingas ta en dusch,

va typ de enda saker som fick mig att skrika usch!

De tre första åren i skolan är chill,

Man jävlas med varandra och gör lite som man vill,

En annan epok som jag måste lägga till,

Är sommarlovstiden, då livet står still.

Man är liten och skrajj, börjar grinar på mördarmovies,

Men gör sig välförtjänt av veckopeng och lördasgodis.

Mellanstadietiden är en spännande tid,

Då har man slutat vara liten, söt och timid,

Nu ska man vara gangster, säga "come on man be cool."

Sitta i FuBu-byxor och vicka på sin stol.

Smyga in och strula upp en tjej, i skolans fläktrum,

Gå runt med sidenkallingar, ända upp i rektum.

Högstadietiden, med pantade bondlurkar,

Tjäna extra pengar på att panta gamla burkar,

Får stryk i sjuan, för att man är minst,

Lovar sig själv att inte göra samma sak är vad man minns,

Men vem skippar göra det när möjligheten finns,

Det är vårat samhälle, fatta mina hints.

Livet rullar på och man fyller mopet,

Hookar fräscha brudar att hänga ute med,

Att bära rätta kläderna är som en lag,

Men de rätta kläderna kan va ute nästa dag.

Man måste hänga med för att ligga på topp,

Det krävs inte mycket för att det ska ta STOPP!

Gymnasietiden livet tar på allvar fart,

Om man går natur,så måste man va smart,

Börjar du på media, ska du va skum,

Funderar du på Te, då e du bara dum,

För trä, design och bygg, ska man lukta kåda,

För fordon ska man kunna säga "sjuo, växellåda"

Gillar du pannband, bör du välja Ib,

För er som inte har personlighet, välj sam-sam fan ni vet de.

Men efter studenten, vad händer då?
Är man inte lite skakis för hur de kommer gå?
Körkortsteori, och man får gå på krogen,

Jag har en känsla av att det kommer gå åt skogen,

Sen är det de med jobbet, kommer jag att lida nöd,

Eller kommer jag att tjäna, ett fetinglevebröd.

Kommer man att hamna på Donken här i stan,

Kanske slutar man som Bill Gates, rik som själve fan.

Eller kanske kommer jag att sluta som du,

Typ med villa, vovve, Volvo två och ett halvt barn och fru.

Man blir gammal och gaggig, ligger bortglömd i nån vrå,

Dagar blir till veckor, som sen blir till år,

Och det är back to basics, purè är det man får,

Tänker i sitt stilla sinne, kanske det är dags, att jag... till andra sidan går?

Men när man ligger där ensam, på ålderns höst,

Kan man då se tillbaka och finna lite tröst?

Kommer det att kännas som en väg, som alla måste vandra,

Eller kommer man att känna sig unik från alla andra?

Frågor som dessa kan jag inte än besvara,

men ta fasta på dessa ord, ord ni kan bevara.

Jag kommer göra allt. Allt som står i min makt,

För att man ska minnas mig förevigt, så ta er i akt.

Jag siktar på ett evigt liv, det är för det jag lever,

För jag är en äkta fighter, en riktig jävla streber.

So let us die young, or let us live forever,

We don`t have the power, but we never say never.