Skåp

Och så var man ensam hemma, tro det eller ej. Det har jag nästan aldrig varit förut, men det är faktiskt väldigt behagligt. No offense till mina kära sambos, men det är faktiskt rätt skönt att sitta ensam och lyssna på lugn musik och bara tänka ibland.

Oscar är på firmafest på någon herrgård. Han ringde för ett tag sedan, full som en nerkissad dansbandsbasist, och skrek och härjade.

Maxi är på firmafest på Mäster Kukberts bodega eller vad det nu hette. Han ringde för ett bra tag sedan och mumlade någonting om nummer och folk.

Nu ringde dock Maxi igen och berättade att han kommer hem snart, så det blir väl liv i luckan om en stund.

Men nu när jag suttit här och tänkt ett tag så tänkte jag lite på Falun. Vet dock inte riktigt vad jag tänkte på... Det är en intressant stad med intressanta människor. Och i mina tankars virrande gång så kom jag på att jag för snart två år sedan skrev en dikt om Falun så jag letade rätt på den och upptäckte att den ger en rätt bra blick av staden med mycket hatkärlek, så här kommer den. Den är inte så rolig, men rätt sann.

Utstött, eller Blodröd stad

Bland ärgad sten är sinnet rött,

i fuktig skog är minnen allt

Då Pensionat Solrosen stängt

sina portar

lämnas en hord av osäkerhet

bland snusbönders hembrända skrän

Folkölsvilsna själar söker tröst

inom snabbmatens gränser

Då ensamma tänkare strövar fritt

i stilla regn

Bland välkända främlingar och

okända vänner

är rädslan regnet

som ständigt gör sig påmint

Tillhör eller gå ständigt tyst

i staden som alltid ler utåt

Ett världens arv att efterlämna

åt utflugna, flyende år

07-02-06


Jag tänker inte förklara den utan låter den stå för sig själv.

Jag hittade för övrigt rätt många texter där, så det kanske postas en del av dem i fortsättningen, vi får se.


Nu kom Oscar och Maxi och Malin hem. Oscar är apkalas och skriker mest, de andra är rätt sansade...

Tror inte jag får tillfälle att skriva så mycket mer nu, så vi hörs imorgon. Godnatt.

/Snabeldrake won dër Dopfeldick